Om

Här är en sida för er som vill kunna mer om Dalmatinska Zagora, min by Mosec som ligger nära Drnis och varför livet där på 80-talet såg ut som på Medeltiden. Jag har även en Facebooksida som heter Mosec u mom srcu där du kan se över 1000 bilder om allt: växter, mat, hus, fönster, djur och underbara människor.

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

300 medlemar på facebooks sida Mosec u mom srcu

Mosec u mom srcu betyder  Mosec i mitt hjärta...  I natt blev Viktoria Borg medlem nr 300 på Facebooks sida om byn och vann därmed ett pris. Det var ett tag sedan  som Tomisalv Rajcic blev 100 och Luka Arambasic 200. Dessa två senare nämnda kommer att få sitt pris i Mosec den 23 juli. Men även Viktoria om hon bestämmer sig att ta sig dit.

Jag har inte skrivit mycket i min blogg denna månad: har avverkat stora projekt på mitt roliga jobb och  chattar mest med de andra som ska organisera tillsammans med mig denna stora fest -och vi klurar på sponsorer och upplägget. En av dem är så rolig och jag vill skriva en bok antingen om honom eller med honom. Jag har anmält mig till något TV program för att få råd och  drömmen uppfylld.

Hans mor dog i barnasäng och han är ett marskrosbarn LUX. Vi är ju maskrosbarn båda två fast på olika sätt. Tillasamamns med honom vill jag göra ett antologi av svordomar och korta episka sånger som vi hört i byn.

 Vår by har aldrig varit intressant för politiker oh makthavare så folk förbanande allt annnt och mycket högljutt så att gud ska höra. Ibland svor man för att det regnar fel dag och andra gången för att det inte regnat på länge.

Man vill att det ska regna när vete ska växa men att det ska vara soligt när det ska troskas. Ett mödosamt jobb som jag säkert berättar mer om i ett annat inlägg.

Glad sommar på er om vi inte hörs på ett tag!

FÖRSTA SOMMARTRÄFF I BYN, ÄLSKAR MOSEC

Jag fick i present en facebooksida, Mosec u mom srcu, Moseci mitt hjärta. Just nu finns det över 1000 bilder där och många möten, nya kontakter och släktträffar har skett. Gruppen har nästan 300 medlemmar.

Just därifrån gick  förslaget om att träffas i sommar ut och nu  blir det av. En elev sa: Har Lili tänkt att det ska bli nåt försök inte avråda henne, det går inte!

Det är tänkt att vi ska trycka tröjor och olika förslag på logotypen kom fram

Vi har letat sponsorer oh klurat kring aktiviteter som kan hända denna dag och så klurar vi med hjälp av min finaste kollega Claes på en affisch som ska få många att valfärda till Mosec. Den kan du se på min Faecbooksida eftersom den är större än denna blogg kan ladda in.

Kom och dansa natten lång den 23 juli, bandet EPP underhåller...

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

BABA MARICA - HEM TILL BYN

Jag ringde min mamma idag. Det är ju Morsdag! Min mamma Milka är på bilden till höger.

Velade vara där för att baka många sorters kakor: både hon och min bror älskar bakverk men gör inga. Jag undrade om hon hade något till kaffe imorse: jo då!

 Igår kom Baba Marica från Split på besök till byn. Hon är född i byn, Mijatovic och gifte sig i byn och blev Milakovic, är över 90 år och skjutsades dit upp av sin sonson. Hon hade med sig små goda kakor- sonen till henen äger bagerier och konditorier i Split.

Det som är intressant är att gumman har 9 barn och sina första 7 barn födde hon i det här huset.

 När de skulle flytat till Split, klokt medvetna att det finns ingen framtid i byn för ingen skola byggdes än - då köpte min farfar deras egendom. Huset här...

  Många år därefter var min familj helt oförstående varför min farfar inte själv köpte själv någonting nära civilisationen utan blev kvarklistrad i vischan.

Idag är jag glad att han gjort några "fel" val. Jag vistas hellre i byn än i någon större stad där betongen tagit över, mina barn har planer med byns jordplättar och husrester, i Mosec är jag nära platsen där jag föddes och alla männsikor jag känner har jag lätt att tycka om och beundra för att vi delade en glömd byns öde.

Baba Marica bor i Visoka, i Split, har en egen lägenhet på nedre botten av sin yngsta sons hus. Alla barnbarn och hennes svärdotter tar hand om henne med respekt och omtanke.  Hon är så otroligt klar i huvudet så jag är blendad varje gång vi ses. Vi ses varje sommar - jag landar i Split och hennes sons familj hämtar mig vid flygplatsen, sedan skjutsar de mig upp till byn. 

Sist jag var på besök hos baba Marica fick jag fota bilder på hennes bröder som hon misste som ung. Bilderna finns på Facebooksidan Mosec u mom srcu.

TACK DU FANTASTISKA...

Idag hittade jag på KP en lista över de lärare som eleverna anser vara bra.

http://kpwebben.se/artiklar/2011/sveriges-basta-larare-hela-listan/

Och till min stora förvåning (nu är jag inte falsk eller blyg) hittade jag även mitt namn och en motivering som fick mig att gråta...  

Min lärare är bäst. Jag förstår att alla skriver så, men jag ljuger inte. Till att börja med är hon så OTROLIGT kreativ. Min klass, klass Piloten 4-5 i Klastorpsskolan, är så lyckligt lottade! Av alla skolor i Sverige, hamnar vi i Klastorpsskolan på Kungsholmen, och av alla klasser, hamnar vi i Lili Kappers. Vår klass har nog varit med i fler tävlingar än någon annan klass. First Lego League, Stockholms elskåpstävling,snilleblixtarna, vetenskapsfestivalen, värmeljusjakten och många många fler. Hon får varenda lektion att vara spännande och jag lär mig något nytt varje dag. Just nu är vi även med i tävlingen WEBBSTJÄRNAN, där man ska driva en blogg. Lili är inte bara enfantastisk lärare, utan uppdaterar bloggen varje dag, oavsett om det är lov, vardag eller helg. Hon är inte bara lärare, utan även en vän. Hon vet vad alla gillar och hjälper dematt få det så bra som möjligt. Hon lär inte bara ut i svenska och matte, utan lär oss även att våga stå och prata inför folk. Vi har just börjat spela in en film medTrafikkalendern om trafik, som ska visas i andra skolor så de ska få inspiration. Och varje termin har vi en Kulturkväll, då vi visar för föräldrarna vad vi har gjort under terminen. Och så har vi en musikal och en mode-show. Mode-showen är någonting som får oss barn att orka med hela kvällen. Vi får klä ut oss till vad/vem vi vill och så går vi

Tack Hanna! Jag blev rörd! Kommer att sakna er mycket och kommer att se suddigt i kyrkan den 10 juni. Önskar dig en underbar eftermiddag, och tack för hjälpen med fotograferingen och prisutdelningen...bilden nedan tillägnar jag dig... min kalv i Mosec.

 Och nu kan man undra vad den här nomineringen har med just Mosec att göra : där har jag lärt mig att det räcker inte att bara vara snäll och komma till skolan, åkern eller jobbet, man måste göra skillnad oavsett svårigheter och hinder... kliva bestämt och gå vidare!

MOSEC I FULL BLOM

I slutet av mars och en stor del av april står byn i full blom. Körsbärsträd, bygaråträd, mandelträd... det är som  om vita blommiga fläckar har trillat ner lite överallt.

När jag var ung var jag borta från byn för det mesta. Då ni läste i tidigare inlägg saknade vi skolskjuts  så mina föräldrar var tvungna att hitta en plats i Drnis, där jag skulle bo. Det blev många olika platser och tanter av olika snällhets grad... men om det skriver jag säkert snart. i drnis kunde jag tänka på byn och åkrar som just blivit rosa... ibland grät jag för att jag har aldrig lärt mig att tycka om de nya ställen jag placerats på.

Jag glömde nämna att jag har polio, blev sjuk när jag var bara 10 månader gammal och mina möjligheter att varje dag traska snabbt till bussen var inte så rimliga. Stigen var 3 kilometer besvärlig och under ett år satt jag på vår åsna både på väg till bussen och från skolan. När jag analyserar ORK-faktor hos ungdomar som jag möter vardagligen i mitt liv och omständigheter jag växte under - är det verkligen annorlunda.

På väg til lbussen kunde jag betrakta buskar och blommor, insekter och snabba ormar, salamandrar och stenar .

Ivissa växte blommor och det uppfattade jag som symbol, lite hopp i det svåra, en vacker detalj i det tuffa; för hur roligt är det att sitta på en åsnas rygg när det regnar och piskblåser.  

Jag brukade i hopplöshetens stunder säga : Så inte blommor i stenar, det växer inte upp några men ack så fel jag kan ha.

Jag var glad att jag kunde stanna upp i april och betrakta all flora som speglat sig  i olika färger runt byns stigar, murar och åkrar.

Äldre inlägg